Sen så satt jag och kollade runt efter löparskor på nätet. Jag behöver nya, de jag har nu är ruskigt slitna och har väl ungefär samma dämpning som ett par sockerplast. De har varit med ett par år för länge helt enkelt.

Så plötsligt ser jag dem.

Ett par likadana Fred Perry men för 550kr. 

Det är ju mindre än vad jag gav för de första tänker jag och stirrar på skärmen med ögon stora som tefat. Det här kan vara mina andra chans.

Jag handlar på Sportamore, där är det löjligt enkelt att klicka hem en order. Man behöver nästan inte fylla i något alls så, vips, dyker det upp en ruta som tackar en för sin beställning. Jaha, sitter man där och tänker, vad hände? Snabb leverans har de också, och fri frakt och retur. Jag kan ju skicka tillbaka dem när förståndet kommer tillbaka, det här var ju lite väl impulsartat, sa jag till mig själv när jag satt där och sakta började inse vad jag gjort.

Efter helgen så fick jag smset som sa att det var dags att hämta dem, vilket jag också gjorde. När jag stegade upp för trapporna tänkte jag att det är bättre jag skickar tillbaka dem och håller mig till mina billiga skitsneakers. Jag måste ju bli mer ansvarsfull ekonomiskt och detta kanske inte var det smartaste draget för plånboken.

Och där låg de och gnistrade åt mig. Bad om att jag skulle älska dem. Varsamt. Och jag är ju inte dem som är hjärtlös direkt. Inte när det kommer till skor i alla fall.

Ni får stanna, ni hör hemma här, sa jag och tårar av glädje letade sig ner för mina rödrosiga kinder.

 

 

Så nu är de här. Jag ska vara försiktigare med dessa. Jag lovar.