"När jag föreställer mig som älskvärd har jag alltid shorts" sa jag till Mattias i ICA Maxi-kön i helgen. Han sa att jag var knäpp.

Men det är så. Alltså att när jag tänker mig själv som en extra ljuvlig människa som tänker jag att jag har shorts på mig. Att jag liksom tar mig fram med hoppsasteg, slänger med håret och glittrar i ögonen. Pojkvännen inser mer än någonsin att jag är den han vill dela resten av sitt liv med och andra slänger avundsjuka blickar och tänker "Vilken härlig tjej!".

Jag drömde mig bort i där i kassan och försökte minnas sist jag gjorde detta. Aldrig. Jag vet att jag haft shorts, men jag har inte känt mig så där ljuvlig. Inte någonsin tror jag. Jag tar helt enkelt inte vara på shortstillfällena ordentligt.

Jag passar inte på att slänga med håret och fnittra busigt samtidigt som jag fladdrar med ögonfransarna. Detta måste det bli ändring på. I sommar, då jävlar. Barbent och naiv. Ljuvlig ska jag vara. I shorts.