Jag var till gymmet imorse innan jobbet, säg bra.

Detta på grund av att jag lovade mig en veckas rodd. Måndag till fredag skulle jag ta mig an den där helvetesmaskinen. Även om jag hade en vidrig dag fick det aldrig bli mindre än tio minuter, det lovade jag mig själv dyrt och heligt och höll det även. Så nu ska jag springa runt och brösta upp mig ett tag.

Utöver rodd gjorde jag naturligtvis andra bestialiska övningar och sprang som hoppfull snattare vilket fick svetten att lacka och livsgnistan att dö.

Varför, tänker ni? Jo, jag tänkte prova på det här med att ha en slags fysik. Någon gång kan det ju vara kul att ha testat liksom.

Så för att hjälpa mig på traven har jag börjat följa massor med inspirationsinstagrammare. Förstå att vakna upp varje morgon och scrolla ingenom massa tajta, toksolbrända rumpor och magar och få slogans i stil med "There is no room for the weak" och "Unless you puke, faint or die, KEEP GOING".

Det är liksom bara att sucka och masa sig iväg det.

Men jag är livrädd.

Ni känner ju alla till mitt avsaknade immunförsvar och nu är varenda jävel om kring mig sjuk. Det ser inte ljust ut för fröken Jonsson i det här läget. Sjukdom innebär träningsuppehåll och sommaren närmar snabbare sig än vad mina krumma ben i dagsläget lyckas röra sig på löpbandet.

Så jag är troligen lurad, men vi kör. Nästa vecka är det trappmaskinen som ska ridas in hade jag tänkt. Önska mig lycka till.