Igår så var det hemmamatch mot Insjön. Det var ett gäng rangliga pojkar med så smala smalben att man inte förstod hur de kunde fungera i praktiken, det blev lite som med humlorna och deras vingar ni vet.

Jag och svärmor satt och var alldeles perplexa över detta fenomen tills vi upptäckte att en av domarna gick oerhört mycket inåt med hälarna, och då skiftade vi fokus och glömde bort smalbenen.

De var fragila också, de där pojkarna. Flög till höger och vänster när Håsta försökte ta sig fram med bollen och en efter en fick Insjöns pojkar bäras av planen. Det var en tragisk syn. Håsta pjålade inte trots värkande knän och blodspottande, de här grabbarna vet att har man gett sig in i leken får man leken tåla. Ja.

Men de var luriga, de där Insjönborna. Trots all ynk så lyckades de peta in mål efter mål och det blev liksom aldrig någon trygghet för oss Håstasupportrar. Läget var nagelbitande jämt under samtliga perioder och jag märkte att mina hämningar släppte mer och mer. Nävar knöts och opassande meningar mumlades. 

När Insjön var nära att göra ett mål direkt efter en räddning från Håsta så avgrundsvrålade jag ur mig ett "NEEEJ" som försatte min stackars svärmor i chock. "Kom allt det där ur dig?" frågade hon nervöst fnissande och jag insåg att det kanske var dags att hejda mig något. Men det är svårt när man är en hängiven eldsjäl som jag.

 

På kvällen sa Mattias att jag kanske själv borde börja med någon sport om jag börjar bli så här intresserad. Jag tvekade, sa att jag kanske skulle ha för lätt att bli arg, kanske börja skrika obsceniteter till motståndarna och försöka skada dem. Ordentligt. För ett tag när Håsta var i underläge så kände jag att jag ville att de skulle sluta försöka göra mål och bara försöka skada motståndarna istället. Knäcka de där små tranbenen.

Mattias la armen om mig och kallade mig för sitt lilla psykfall och när jag ifrågasatte det hela bad han mig gå igenom det jag just själv sagt och efter detta konstaterade vi att jag nog gör mig bäst av plan. Max på läktaren får jag vara. Om jag lugnar mig.