Känner ni? Äntligen kryper graderna högre och högre upp och solen lyser in och avslöjar de oputsade fönstret till och med några timmar efter jobbet tagit slut för dagen. 
När jag kom hem idag så väntade till och med några Scillor i rabatten bredvid porten och eftermiddagssolen mötte mig med obeskrivlig värme när jag klev innan för dörren. 
Vår känslorna har inte smugit sig på denna gång- de har rammat mig fullständigt.

Inte minst de för kameran. Det är ännu lite väl grått på sina ställen för att kunna gå fullständigt bananz utomhus, men jag går loss på varje millimeter inne i lägenheten istället. Och det blir jag så där barnsligt glad av. Så här bjuder jag på ljuset, lite grönt och glädjen.

För det är på gång nu.