Jag befinner mig i Hudik. Då jag anlände hit drygt en halvtimme innan Mattias slutade jobba så gick jag på Waneys och avnjöt en kaffe, gott så. 

Då Mattias inte är så förtjust i kaffeandedräkter så bestämde jag mig för att gå in på Hemköp och köpa ett paket tuggummi i hopp om att få en liten välkomstpuss då vi återförenades. På vägen dit hör jag ett avgrundsvrål bakom mig. Det låter som en 6årig pojke som får utbrott men mest åter det som en flygödla, en dinosaur (läst på engelska).  

Jag hör detta ett par gånger men tänker inte så mycket på det mer utan går in och ställer mig i kön på Hemköp. Där kryllar det av folk och jag får vänta ett tag, och under tiden får jag ta del av ett samtal mellan kassörskan och en kund en bit fram i kön. Skriken har nämligen börjat närma sig affären och drar till sig uppmärksamhet från butiksbesökarna. Då säger kassörskan något jag uppfattar som "Det är ju en papegoja men det låter som ungar".

Här blir jag upprymd och med ens otålig, jag vill ut och se den i mitt  huvud färgranna aran. 

Jag får betala för mitt tuggummi, skriker "släng kvittot" och går så fort som är möjligt och socialt acceptabelt mot utgången samtidigt som jag försöker få ner växeln i  plånboken och plånboken i väskan. I ögonvrån ser jag ett par ungdomar som sitter bredvid dörrarna men reflekterar inte mer över detta, utan fokuserar på mina pinaler för att så småningom få komma ut och leta upp den tropiska fågeln. När jag är precis vid dörrarna händer det, vrålet ljuder på sin höjd två meter från mig och jag spasmar till, håller på att tappa allt jag har i händerna och stirrar upp med skräckslagna ögon och darrande underläpp mot ljudkällan. Jag kollar rakt in i gapet på en troligtvis stackars tourettessjuk flicka som legat bakom dessa fabliska läten. Mina tårfyllda ögon möter hennes men då jag befinner mig i rörelse är jag strax utanför dörren och det blir inget mer än så. 

Jag kände en skam över att ha givit vika för en sådan primitiv reaktion över en sådan sak som man vill kunna agera normalt inför, då man inte vill göra det besvärligare än nödvändigt för den redan sjukdomsdrabbade individen. Men skammen kom inte ens i närheten av den besvikelsen jag kände över att det inte var en papegoja. Ni förstår va? Jag hade kunnat se en fågel i hallucinogena färger utrustad med förmågan att tala likt en människa, men det togs från mig. 

 

Jag har googlat det men det är inte samma sak.

 

Jävla skitfredag.