Frisören för mig.
Igår var jag och klippte mig. Ni förstår inte vilken tillfredställelse det gav mig.
Nej, det erbjöds ingen happy ending, jag vet hur ni tänker era sjuka jävlar. Jag är bara sjukligt förtjust i att få klippa mig.
Jag är i ganska stort behov att att få mitt hår omskött på regelbunden basis, men nu har det varit en hel del saker som upptagit min tid vilket bidragit till att håret har fått växta fritt och bli allmänt slitet och utväxtigt. Ja, det är ett ord. Nu är det så.
Eftersom jag har sportlov nu så passade det ypperligt att få boka in en litet timme eller två hos Linnea här i byn. Linnea har tidigare friserat mig så jag visste att jag hade ett bra resultat att vänta mig.
Njutningen när det kommer till detta sätter in redan då jag bokar in tiden. När samtalet är avslutat så sprids ett oåterkalleligt grinch-leende i mitt pluffsiga ansikte. Jag vet att det kommer bli av och börjar hetsa upp mig själv, bygger liksom upp en förväntning som inte är av denna värld. Den här trissningen har dock en baksida, ty plötsligt så ser jag jävligare ut än vanligt. Hur jag än gör med smink och kläder så finns det inget som ser skapligt ut, för håret är ju förskräckligt.
Jag börjar älta det faktum att jag ska klippa mig till det extrema, mina nära drivs till bristningsgränsen av mitt tjat, men jag kan inte hejda mig. Med utåtstående ögon har jag flera gånger gått fram, lagt mina stressfuktiga händer om kinderna på Angelica och skrikit med saliven sprutandes :BARA NÅGRA DAGAR KVAR NU, ANGELICA.
Kvällen innan blir det dock för verkligt för mig och jag börjar ifrågasätta mitt beslut; behövs det verkligen? Är utväxten verkligen så extrem? Är det ekonomiskt rättfärdigat?
Morgonen efter har ångesten släppt och jag är istället fylld av ett märkligt lugn. Det kommer att ske. Det kommer vara ljuvligt. Om inte... en liten oro väcks ändå. Tänk om frisören ringer med återbud? Det har hänt förut.
Vanligtvis inträffar inte detta och när jag äntrar salongen till ljudet av den välkomnande lilla plingningen så kan inget längre stoppa mig. Jag är där och jag är redo.
I vanliga fall kan man bli ganska obekväm om någon okänd börjar pilla en i håret (gå inte på krogen i Hudik, just sayin) men nu finns det ju en naturlig anledning till det och det blir okej, men det innebär inte att det ändå inte blir intimt. Så istället för att få reaktionen att "jag känner inte dig och du ska inte pilla i mitt hår" så blir det "du pillar i mitt hår så jag känner dig".
En del människor brukar säga att de hatar de opersonliga kallpratet hos frisören, eftersom det känns så konstlat och att de bryr sig ändå inte. JAG ÄLSKAR DET OPERSONLIGA KALLPRATET HOS FRISÖREN! Jag berättar om allt. ALLT. De måste ju lyssna och verka intresserade. Jag skiter väl i om de egentligen bryr sig eller inte, jag vill ju bara prata.
Så det slingas och härjas en längre tid och jag passar på att verkligen berätta allt som har hänt mig den senaste tiden medan frisören ler vänligt och låtsas engagera sig.
När detta är klart så kommer ännu en höjdpunkt, nämligen kaffet, kakan och skvallertidningarna. Medan jag får njuta av koffeinet, sockret och fullkomligt irrelevant informtion så får frisörskan smyga in till fikarummet, kanske få i sig lite koffein och socker, samt vila från min fruktansvärt irrelevanta information. Jag ger henne den vilan, det är bra att hon kan hämta sig lite, för hon har inget annat val än att åter komma ut när verkningstiden är över. Jag väntar.
När det är dags att skölja ur blekningen blir jag dock kluven. Vet inte riktigt hur jag ska bete mig.
Jag tror att jag tidigare har berättat om min extrema svaghet för beröring. Massage och "killning" får mig att tappa allt. Tal- och tankeförmågan ger liksom upp och jag hamnar i omedelbar trans.
Detta är något jag känner att jag inte riktigt kan ge mig helt hän till när det kommer till ursköljning hos frisören. Allt jag vill är att sluta ögonen låta käken falla in i min hals och bara ligga och kurra av välbehag, men jag känner att någon slags diffus social regel stoppar mig här. Istället kämpar jag med att hålla ögonen öppna och vara tyst. Detta för att inte framstå som ett perverst litet äckel. Jag vet inte om det är bättre att ligga där med vilt stirrande ögon och sammanbitna käkar, men jag intalar mig detta.
Föningen och stylingen är något av ett smått kritiskt moment då det är här det faktiska resultatet framträder. Visst, jag har haft det exceptionellt trevligt, men det hela kan falla på slutfasen.
Den här gången blev det dock lyckat och jag fick exakt det jag efterfrågat. De slitna topparna blev kapade och utväxten borttrollad. I tre dagar kan jag nog leva på den här upplevelsen ungefär, springa runt med ett löjligt leende, innan jag måste ha ett nytt ytligt rus.
Men tills dess njuter vi av detta, mina vänner.
Kommentarer
Postat av: sis
Snyggt värre!
Ser väldigt mjukt ut, har du kanske använt Doves fantastiska balsam också????
Postat av: Sanna
Hmm, det var nog mer resultatet av Linneas magiska händer, men nog tror jag att det ger samma effekt.
Postat av: brorsan
är kortet före eller efter klippningen?
Postat av: brorsan
är kortet före eller efter klippningen?
Postat av: brorsan
är kortet före eller efter klippningen?
Postat av: ankan
orkade inte läsa hela texten... men fint vart det ju!
Postat av: Björn
Jag läste hela. Satt som på nålar! Men det blev ju bra till slut.
Postat av: Sanna
Nu får du fan lugna dig lite, brorsan. Ingen gillar en tjatig jävel. Och du är bara avundsjuk för att allt ditt hår sitter i ansiktet och inte på själva huvudet.
Men Ankan, man måste offra lite för att få något här i livet!
Björn! Jag är glad att jag har någon där ute som orkar med mig och förstår mig i detta. Tack!
Postat av: Mickan
Kewl!
Postat av: lisbeth s
Ursnyggt !!!
Postat av: Jenny
Jättefint!!!
Postat av: Samuel
:D
Trackback
