Igår. Igår var jag en vidrig individ. Jag låg och tyckte synd om mig själv i diverse smärtor och negativt tänk. Men så kan man ju inte hålla på i två dagar så nu tänker jag redogöra för er om lite trevliga ting som inträffat den senaste tiden.

1) Jag träffade Marcus och Mikaela. Ja. Marcus Melin. Vi fikade och de fick lyssna på mitt oändliga jidder. Jag bjöd hit dem och lovar dem här och nu att inte prata lika mycket då utan att även låta dem få säga ett och annat. Det var oerhört värmande att få se de två igen och slås av hur mycket jag gillar dem. Marcus fick även pluspoäng för att han tyckte sig lägga märke till en viktnedgång från min sida. Bra, Marcus.
Lite jobbigare var det dock att bli antastad av fyllot när jag sedan väntade på bussen, men motgångar och medgångar går ju ofta hand i hand.

2) Jag var och hälsade på min kära bror, som ni såg att jag skrev. Naturligtvis drack jag för mycket. Naturligtvis hände märkliga saker. Naturligtvis hade jag hysteriskt roligt med brorsan. Nästa gång jag besöker honom blir det i Göteborg, och detta kan ju inte bli annat än spritfyllt, märkligt och hysteriskt roligt.

3) På söndagen fick jag ett sms av en ljuvlig kvinna ni fått ta del av mycket här i bloggen som frågade om hon fick besöka mig. Då det nu för tiden dröjer så oerhört länge mellan dessa chanser var jag helt enkelt tvungen att hugga tag i det lilla fingret hon slängde ut. Det var Samantha, Phäntie the Puffin, The Mysterious P som hade några timmar hon kunde slösa på mig.
Jag var fumlig i början, nervös, tappade saker och så, men hon bara såg på mig med sina glittrande ögon och sitt varma men något dömande leende. Tids nog började jag slappna av, vi pratade en del minnen, jag berättade om det mest aktuella och hon om sina närmsta planer. Vi skrattade och jag njöt av denna ljuvliga människa som den senaste tiden blivit lite av en raritet.
Som allt annat hade kvällen ett slut, men när hon såg besvikelsen i  mina tårfyllda ögon så kastade hon ut en smula hopp till mig i form av att vi kanske kan mötas i helgen igen. Så nu håller vi tummarna, mina vänner.

4) Det var skräckfilmskväll igår. Vi såg The Grudge igen. Det vidrigaste på hela kvällen var dock att Karin höll på att kvävas och att jag inte var kapabel till att utföra Heimlich manöver. Men efter lite slag och halvhjärtade tryckningar så kunde hon åter avnjuta syret som fanns att tillgå. Sen var vi i ruskig chock ett tag, märkligt nog mer jag än Karin. Men när vi började lugna oss så steg humöret och vi alla fick en kväll av skräckblandad förtjustning.


Karin: Men man ska aldrig skaffa barn! (Då den äckligaste karraktären i filmen är just ett litet barn)
Angelica: Inte asiatiska barn i alla fall.

Man i filmen: What happened here?
Angelica: Tärribäääl tings!

Anna: MEN DET ÄR JU VID SÅDANA DÄR TILLFÄLLEN MAN SPRINGER OCH GÅR!



Ja, där hade vi fyra saker av så oerhört många andra som har fått mig att bli lite extra lycklig den senaste tiden. Hurra för det!