Imorgon har vi en redovisning. Vi ska ha övat på skönhetsredigering och vi har fått tydliga uppmaningar om att överdriva detta. Jag gick loss på Angelica och Anna. Rejält. De ser helt absurda ut nu när jag är klar med dem.
Men jag har dock blivit van med att se dem så här plastiga och blir lite skärrad av att se deras riktiga ansikten.
De är liksom för verkliga för mig. Deras genuism* överväldigar mig. 
Jag känner att jag inte riktigt kan se dem i ögonen när vi pratar längre. Jag viker av tidigare om vi möts i korridoren. Stänger av mobilen så de inte kan ringa mig.
Helgen kommer sannerligen bli en prövning då vi ska bo tillsammans. VILKA ÄR NI EGENTLIGEN?! kommer jag kanske skrika när vi sitter i bilen på vägen ut. VART FÖR NI MIG?! blir kanske min andra fråga, fast jag är fullt medveten att det är mot Vemdalen vi åker. Kan du skicka lakritsen? kommer eventuellt som fråga tre när jag sansat mig.
Ja.
Vi får se hur det går.


*Ja jag kom på ordet själv.