När jag kom tillbaka från Järvsö i lördags så möts jag av brudligan som var på väg att gå ut att fota modebilder. De lyste upp av att se mig och uppmanade mig att följa med. Jag fick panik och sa att det var för kallt, att jag måste gå in, men de övertalade mig att det skulle bli magiskt.
Då att vägra grupptryck inte är min starka sida gav jag med mig och mycket riktigt tappade vi känseln i praktiskt taget allt inom några få minuter och det blev en minst sagt intensiv fotosession.
På vägen hem grät vi nästan av den fruktansvärda kylan, men Anna hade i alla fall fått ett gäng vackra bilder, vilket var värt allas våra tår. Tydligen.