God morgon.
Mmmm, vad mysigt att sträcka på sig. Drar upp rullgardinen medan jag fortfarande ligger i sängen och drar igång en morgonlåt på iPoden. En gäspning nalkas och jag välkomnar den.
Men vänta? Jag harklar mig och blir sedan alldeles kall inombords. Helvete. Nu har det hänt. Jag har lite ont i halsen. Paniken som kommer med det, mina vänner, är inte gemytlig.
Varför denna rädsla inför att insjukna? undrar ni. Jo, förutom det faktum att det aldrig är roligt att vara sjuk så finns det ju stora planer inför helgen, om vi säger så. Jag kanske skulle kunna dra det så långt att jag kallar det för GROTESKA planer.
Den här helgen kommer gå till historieböckerna på grund av sin episkhet. Inget kommer någonsin vara sig likt efter detta.
DET KOMMER BLI FUCKING LEGENDARISKT! DET GÅR INTE ATT ABSORBERA, DET ÄR FÖR STORT FÖR DET!!! HERRE JÄVLAR! KÄNNER NI?! KÄNNER NI DET?!?!

Eller ja. Vi ska iväg och åka lite skidor i Vemdalen. Dricka lite chokladmintu och så. Så mycket större än det är det väl inte. Men det är ju tråkigt att ha ont i halsen när man ska vara ute i kylan och åka skidor. Ja.

Jag vill avsluta detta sympatisökande med att ta upp vad Angelica från Norrköping sa då vi en gång istället för Vemdalen sa fjällen.

"Vaddå FJÄLLEN?! Vi ska 20 mil bort!"

Är man uppväxt i Norrköping är Fjällen obeskrivligt långt borta. I hennes värld kan man nog aldrig komma fram dit för Fjällen är ingen bestämd plats, utan bara något som ligger väldigt långt borta. Det är helt enkelt ouppnåligt. Men i helgen kommer det lilla flickbarnet äntligen nå fram och det kommer bli så vackert. Men hon har inte insett det ännu. Jag lägger fram ett till citat.

"Jag vill inte, jag kommer inte klara av det! Jag hoppas jag blir jättesjuk."

Ja, hon kanske inte delar vår förväntan, men hon har inget annat val än att acceptera sitt öde. Så. Nu dricker vi c-vitamin och håller tummarna för att jag, eller Angelica, inte insjuknar något mera.