Jag har råkat dra på mig en sommarkatt, kanske något förhastat men vem kan säga nej till något så mjukt med vädjande ögon.

I början var det lite osäkert hur det skulle fungera, som alltid när man har att göra med en främmande individ, men denna lilla hane visade på ett gott lynne; något skygg men ack så kärvänlig.

Bandet mellan mig och denna ljuvliga lilla varelse växte sig snabbt starkt och sommaren flög förbi i ett rosa töcken med bus och kel, och trots att solen och värmen började svika tidigt detta år så gällde inte detta mig och min sommarkatt, så jag nosade på att faktiskt behålla honom även in på höst och vinter.

Men. Hankatter kan vara luriga. Marskatter kallas ju fenomenet då hankatter på vårkanten ger sig iväg för att se sig om leta rätt på så många honor som möjligt att betäcka. Då mitt  exemplar av denna djurart införskaffades lite längre in på året så trodde jag att jag kanske satt säker från att utsättas för detta, men nu vet jag inte längre. 

Ty inatt upptäckte jag något som kan vara spår av en annan matte i sommarkattens tillhåll.

 

Jag kontaktade min vän Anna angående detta, för att söka stöd och tröst, kanske få ett och annat gott råd gällande skötsel eller i värsta fall tips om snabb och smärtfri avlivning. Anna tvivlade på att detta vaga tecken var något att ta allvarligt på, då katten tidigare visat så tydliga bevis på lojalitet, och ansåg att det säkert fanns en harmlös förklaring på det hela. Men då jag själv är dålig på att visa tillit och är snabb med att måla fan på väggen så räknade jag upp anledningar till att tvivla.

Det är vida känt att hankatter har en förmåga att ströva om sommaren, de kan ha revir som sträcker sig över flera mil och sover ibland inte hemma på flera veckor. Har de bara lätt att hitta föda och hittar ett lagomt varmt ställe att sova på så spelar inte övriga ting någon roll.

Sen kan något ha skrämt honom eller så har jag inte varit tydlig med att visa var han hör hemma, det kan ju vara en bra sak att hålla dem instängda den första tiden innan de åter får röra sig fritt själva, jag kan ha slarvat med detta och gjort honom förvirrad. Dessutom slog det mig att jag inte har märkt honom ordentligt, någon kan tro att han är hemlös och förbarma sig över honom i brist på bättre vetande.

 

Anna föreslog att jag skaffar en till katt för att liksom väcka en rivalitet mellan hannarna, men jag känner att det är lite väl krävande då man oftast har fullt upp med en. 

Kastrering har jag hört ska lugna hankatterna i deras inre stress att vidga sina vyer, men detta kan ju även leda till lathet och många har en förmåga att gå upp i vikt av detta.

I detta nu vet jag varken ut eller in, utan väntar in honom från hans nuvarande rövarstråt för att då ställa kattfan mot väggen. Det är ju ändå snart höst och den där söta kattungelooken varar ju inte för evigt, så låt oss hoppas att han har sina nio liv intakta sen tidigare.