Det är mobilförbud i sängen, men jag vaknar tidigt, är rastlös. Försiktigt famlar jag efter mobilen och kollar de senaste uppdateringarna. Hans snarkningar håller utkik åt mig.
Plötsligt slutar de, han börjar röra på sig! Mobilen göms bakom ryggen, ögon sluts, jag sover räv.
En arm läggs om mig och snarkningarna säger mig än en gång att det är säkert att fortsätta.
Jag lever nu, mer än någonsin. Om än så på lånad tid.