Men ni rå! Tror ju säkert att jag gått och trillat av pinnen men så är det inte. Jag frodas ännu och är nu i Borlänge hos Eken och ser till att skrämma spökena lite.
(Jag har berättat att han flyttat till ett gammalt mentalsjukhus i Borlänge och så va? Är inte riktigt med på vad jag tagit upp här ännu.)
I alla fulla fall så är det söndag, veckans vidrigaste dag, och imorgon tar jag och bilen oss mot Forsa på nytt. Ja, tiden går så fort att jag näst intill har panik, det pågår nämligen en slags kamp i mig mellan att känna att jag inte hinner med samtidigt som jag är rastlös.
Nej, vad vill jag säga med detta? Ja, att jag finns här helt enkelt. Och jag kanske blir bättre på att blogga snart. Till dess tackar jag för mig och då jag inte har några bilder på denna dator slänger jag in en låt istället.