Jag gav vika och skaffade facebook, jag gjorde det. Jag insåg att lika lite som en 20a gör för Rädda Barnen så hjälper det att jag strejkar mot facebook. Fuck it, var väl tanken som slog mig. Och när jag ändå var på gång så köpte jag hem smink och shampoo från två ganska osäkra sidor samt skaffade mig twitter.
HERRE GUD VAD VILD OCH CYBER-GALEN JAG ÄR.
Men för att tala om twitter. Detta var något jag skaffade för att underlätta mitt twitterläsande, inte för att själv börja twittra. Så kommenterade jag Björns Twitterinlägg och vips så skrek han ut att jag börjat med detta och en naiv liten själ började följa mig i hopp om att underhållas.
Nu kommer ångesten. Måste jag börja med detta nu också? Har jag inte varit nog öppen för tekniken redan? Har jag inte nog med saker som stjäl min tid?
Åh, jag, min arma sate.