Okej, okej, okej jag var och sökte ett jobb idag som jag jättegärna vill få. Tyvärr så trodde de inte att de hade behov av folk just nu men de skulle se över läget och höra av sig. Gott så.
När man har gjort en grej man gått och gruvat sig lite för så fylls man av en lättnad, men med den kommer också en slags tomhet. Jaha, nu då? liksom.
Imorse när jag klev upp så kändes det mer lockande att spela dataspel eller se på massa avsnitt av Sex and the city eller Nip/Tuck istället för att piffa till sig och ge sig iväg för att tigga arbete, men nu när det är klart så känns det inte lika lockande med dessa grejer längre.
Som om inte denna konstiga känsla av likgiltighet var nog så fick jag ett sms av att jag ska infinna mig på arbetsförmedlingen imorgon. En påminnelse. När jag var in i fredags fick jag höra av mannen som satt där att han hade skickat post till mig då och att jag skulle få brevet på måndag. Idag är det tisdag och jag får påminnelsen innan brevet, är inte det ett jävla sätt så säg.
I meddelandet så står det bara tid och datum, inte vem jag ska träffa eller varför. Att bränna upp till Ljusdal enbart för att sitta och snacka i 15-30 minuter och sen åka hem igen känns inte särskillt ekonomiskt försvarbart. Kan man inte ta detta över telefonen undrar jag, men de har säkert en tanke med detta också. Eller?
Varför jag sitter och spyr ur mig detta här vet jag inte. Jag som läsare hade blivit förbannad då jag nött mig igenom textrad efter textrad i hopp om att hitta något av värde utan resultat. En ursäkt från min sida kanske skulle vara på plats, men jag nöjer mig med några uppmuntrade ord: Bättre lycka nästa gång.

Letade en bild att skicka med min ansökan. Detta tog ett tag då de flesta av dem är i klass med den ovan.