Eken har åkt för att lämna mig mol allena. Eller, som jag lite skämtsamt brukar säga, dur allena.
Nu kan jag göra hur jag vill.
Jag sover på soffan och kollar på tv invirad i vårt gemensamma dubbeltäcke. Jag kan lämna toalocket öppet utan att han klagar. Jag kan poppa min s.k. skitmusik hur högt och hur länge jag vill utan man får höra det klassiska "Jag får aldrig lyssna på min musik, det ska alltid vara som du vill, bla bla bla."
Men jag har faktiskt mest tråkigt. Faktiskt.
Jag skickade ett sms till min personliga getbonde i söndags då jag erbjöd honom att flytta in och hålla mig sällskap i veckan. Har inte fått svar på det än.
Det värsta är att jag redan har slut på mat. Jag måste ha lunch för tre ytterligare arbetsdagar, men detta innebär att jag måste åka till affären och det vill jag verkligen inte. Verkligen inte.
Det är ju mörkt när jag kommer hem nu och jag hatar att köra bil i mörkret på vintern. Och finns det något jag hatar mer än att köra bil i mörkret så är det att gå till affären i mörkret. MEN JAG KOMMER JU FÖR I HELVETE ATT SVÄLTA IHJÄL. Och då får ni ångra er.
Men om (OM) jag nu skulle ge mig iväg till affären för att köpa mat så innebär detta att jag måste tillreda den här hemma också. Och det är så jävla tråkigt att laga mat när man är själv.
Det är ju som det där gamla talesättet- Man kan leda en häst till vattnet men man kan inte få den att dricka. MEN SÅ LED MIG DÅ FÖR SATAN.
Nej, nu tycker jag att vi gör så här. Vi slår vad om hur länge jag klarar mig utan att handla mat. Jag satsar på hela veckan. Då kör vi igång.

Jag har ju faktiskt ett gäng ekologiska digestivekex.