Japp, nu går vi mot sommartid och snön yr här utanför, vilket kan få vilken optimist som helst att börja leta fram rakblad.
Jag påmindes om detta event via min svägerska som obarmhärtigt skickade ut sms angående detta mycket tidigt denna söndagsmorgon. Då jag frågade Eken om vi skulle ställa fram eller bak klockan sa han att man ställde den mot sommaren, alltså frammåt och att vi förlorar en timme.
Det högg lite i mig då jag tänkte på det. En timme är ganska lång tid ändå, man hinner göra ganska mycket under den tiden.
Jag hinner städa en rätt så nerstökad lägenhet på en timme. Jag hinner surfa igenom mina standardbloggar samt leta upp några nya på en timme. Jag hinner älska med min sambo 12 gånger på en timme.
Det är alltså en timme vid förlorar.
Den där timmen för föräldrar och barn att leka lite innan det är dags att gå till jobbet. Den där timmen extra att samtala med vännen man inte träffar så ofta som man skulle vilja. Den där timmen att få tag i någon just för inatt innan krogen stänger. 
Den är förlorad. 
Allt har idag kortats av med en timme, en timme som vi får igen då vi går mot vinter igen. Den timmen som man uppskattar något så oerhört, chansen att väga upp mot sommarens saknade timme. Den underbara timmen vi blir helt lyriska av då man inser att man faktiskt får sova en timme extra.