Inatt har varit lite utav en helvetesnatt. Först vaknade jag med en brännande känsla i höger näsborre men också en hemsk smärta i sida av överkäken, något som tillslut fick mig att springa upp och börja panik-tandtråda mitt i natten. La mig en stund i soffan för att inte störa Eken då jag låg och vred och vände på mig hela tiden. Så sen har jag sprungit upp och ner ur den där jävla soffan och snytit mig, tandtrådat och druckit vatten. 
Imorse när jag vaknade så hade de där smärtorna försvunnit och efter att jag snytit mig så var jag nästan en människa igen. Kommer ta den här morgonen till att bara ligga i sängen och bli frisk, hade jag tänkt. Borde egentligen ligga där nu också, men blev en smula rastlös. Jag håller småtummarna i hopp om att i natt var peaken på denna förkyldning och att jag nu kommer kunna återgå till mitt vanliga jag. 
Eken har faktiskt skött sig ypperligt under den här sjukdomen, han blir bättre och bättre på det måste jag säga. Han har sympatiserat med mig och försett mig med livsnödvändigheter, och detta älskar jag honom för. Ett stort tack.

Ikväll väntar dock eldprovet. Jag måste åter börja sköta min hygien. Att duscha är det vidrigaste jag vet när jag är förkyld. Det kalla, blöta håret gör att jag riktigt känner hur bakterierna sprider sig i min kropp och hur jag blir sjukare. Men det är dags, det är det verkligen. 
Sen behöver det verkligen städas här i lägenheten också, disken har inte blivit rörd alls under de dagar jag varit sjuk, dessutom tänker jag desinfektera stället från mina små förkyldningsbaciller. Det är planen.
Tills dess finner ni mig i sängen med nässprayen och näsdukar i högsta hugg, läsandes en god bok. 
På återseende.