Imorse började mitt nya liv nr 1458. Japp. Det är sant.
Efter jul så tog jag mig i kragen och minskade på sötsakerna och började gå på gympan mer eller mindre regelbundet, vilket resulterade i ett viktras på 5 kilo *klapp på huvudet*
Moroten till detta var Ekens släktträff då jag visste att det skulle bli maxmål både dit och hem, och därför skulle det behövas hållas igen lite före. Det gick förvånandsvärt bra, kanske för att jag inte pratade så mycket om det, och mitt sötsug liksom trollades bort. Helgen kom och frosseri, frossera så var den slut och jag var inne i sötsugets maniska våld igen.
Efter den helgen har jag inte riktigt ryckt upp mig igen utan fått i mig en och annan sötsak vilket resulterat i magkrämpor och illamående. Jag tål det helt enkelt inte längre. När jag ojar mig över mina hemska smärtor så får jag till svar av Eken att "börja äta godis lite oftare" så jag slipper få ont, men på nått vis känns inte det som den mest optimala lösningen.
Så nu lägger vi godiset åt sidan igen och hoppas att det går lika bra, även om jag berättar om det nu. Moroten denna gång är ett kalas i mitten av april, vilket känns lagomt nära.
Så gympa och godisbrist får det bli, sen så vet jag att det nog kommer bli några vinfyllda helger framöver då det stundas både födelsedagskalas, praktikavslutningar och Phäntiebesök, så därför ska jag krydda det hela med lite blygsam joggning på mornarna.
Detta prövade jag på imorse vilket direkt visade sig i ömma benhinnor. Funderar på att krypa på mina bara knän till min mor och gråtandes be om ett par nya löparskor, vilket förhoppningsvis kan mildra smärtorna lite.
Förutom de ömma benhinnorna uppkom även symptom som lätt ansträningsastma, vomeringsattackar och svimmningsanfall. Något säger mig att min kondition kan förbättras.
Nåväl, nu ska jag ta och byta sängkläder och plocka ur diskmaskinen, för att sedan värma lite käk och somna framför tv:n. På återseende.