När jag tvättade ansiktet nyss kände jag knölar under huden på min överläpp. Som finnar. De gick inte att se med blotta ögat, men jag kände ju något. Efter noggrant synande efter eventuell pormask började jag, trots uteblivet resultat, att klämma lite på måfå. Jävlar vad jag klämde. Ont gjorde det och tårarna sprutade. Men jag slutade inte. SKAM DEN SOM GER SIG! skrek jag åt min spegelbild samtidigt som mitt ansikte blev allt mer svullet.
Så nu sitter jag här, sårig och knölig, och hatar mig själv en smula. Det fanns inga finnar i mitt ansikte. Huden var slät och fin. Nu sitter jag här med groteska böldliknande saker på haka och överläpp. Varför lär jag mig aldrig?

Ser ni? Camen kan inte alls återspelga verkligenheten i det här fallet, och var ni glada för det, mina vänner. En sak är säker. Ikväll älskar vi med ljuset släckt.