Hemskt dilemma. Jag är fortfarande väldigt förkyld, så egentligen borde jag vara hemma imorgon för att verkligen bli frisk och gå på den sista dagen praktiken har att erbjuda, men imorgon är ju sista dagen då mack-killen kommer. Jag har liksom börjat inbilla mig att han är lite flirtig med mig. Visst, han säger nästan ingenting och är nog den blygaste människan jag någonsin skådat, men han har liksom börjat ta ögonkontakt med mig mer och mer. Och jämt innan han går så ser han på mig när han säger hej då till och liksom ler lite pillemariskt. Eller ja, ler och ler, jag tror han gör det. I början trodde jag att jag inbillade mig, men nu går det nästan inte att ta miste på. Jag är nästan säker. Nästan.
Så istället har jag börjat bli blyg, sänka blicken och fnissa likt en skolflicka varje gång han kommer på besök.
Jag har gillat mack-killen, de där leverpastejsmackorna var ju liksom höjdpunkten om dagarna, och att nu veta att den tiden är över...ja, det tär på mig.
Min plan var att på torsdag ha sminkat mig lite extra, pushat upp småtissarna och sprayat parfym i klyftan, och sen med en hes och släpande röst väsa: Du gör inte hemleveranser...?
Meeen, så gick man ju och blev förkyld då. Livet-Sanna, 1-0.