Idag skulle jag haft tvättid klockan sex men eftersom jag redan tvättat två gånger den här veckan och jag tyckte mig ha varit duktig för övrigt genom att städa och baka sockerkaka så struntade jag i det hela och tog mig ett långt bad istället. Life is good as they say.
Hur som haver har jag även slängt bort åtskilliga timmar på WoW idag.
Eken har tjatat på mig länge nu om att jag borde fylla på mitt konto (för den som inte vet det så måste man betala månadsvis för att få spela) men jag har atått på mig och sagt att jag troligen inte kommer spela så mycket och att jag nog tröttnat lite. Min systerdotter har dock en Druid på Ekens konto som hon spelar på när hon är här, men eftersom hon inte är så ofta så får hon inte heller tid att uppgradera sin gubbe. Jag som typ är den bästa mostern i världen (...) tänkte att eftersom jag inte hade något bättre för kunde spela lite på den, och vipps var det mörkt ute och hela dagen hade passerat.
Efter att ha sugits in i den tidigare slumrande spelglädjen började mina tankar nosa lite vid Ekens förslag om att fylla på mitt eget konto. Kanske borde jag? Bara en månad... Men så hände något som fick mig att tänka om.
Jag gillar verkligen spelet och det är sannerligen beroendeframkallande, speciellt när jag och Eken spelar ihop, men jag är inte så jävla duktig på det. Slåss jag så måste jag fokusera på det och inget annat. Springer jag måste jag fokusera på det o.s.v. Jag blir helt enkelt ett litet autismbarn då jag spelar. Och eftersom WoW är ett onlinespel är det lätt att stöta på andra spelare som gärna vill bilda grupper och spela tillsammans med andra. Det gillar inte jag. Är Eken med har jag inget emot det. När folk kommer och frågar svarar han vant och jag behöver inte göra något. Han till och med svarar för mig då de andra frågar något och refererar till mig som sin gf. My gf´s mc is a hunter. Gott så. Skulle jag själv svara så skulle det ta en evighet då jag dels inte kan koncentrera mig på att skriva och spela samtidigt, och sen för att jag är rädd för att skriva fel och skämma ut mig en smula. Sen är jag inte alls så insatt så jag förstår deras små nördiga förkortningar. Allt jag vill är att skrika: PRATA INTE MED MIG, JAG HAR ETT LIV OCH FÖRSTÅR ER INTE! Men så kan man ju inte göra.
Alldeles nyss stod jag dock och slogs mot en liten törngubbe och dess varg då det kommer en annan spelare. Mitt liv började rinna ut och jag skulle just till att heala mig då han kom till undsättning. Jag kunde redan då lista ut vad som skulle hända: Han skulle döda de gubbarna sen skulle han erbjuda mig att gå med i hans grupp. Jag skulle antingen svara ja och sen skämma ut mig genom att spela som en riktig n00b och inte förstå honom/skriva långsamt, eller svara nej och försöka förklara varför mycket långsamt och dåligt. Små svettdroppar började bryta fram i min panna och paniken byggdes upp i mitt lilla bröst. Jag fann min räddning i att inte alls agera. Jag struntade helt enkelt i att heala mig själv, och han hann inte döda dem i tid så då dog jag. Med en lättnadens suck loggade jag ut, lycklig över att jag klarat mig ur en pinsam situation. Men en liten irritation finns dock kvar, jag hade ju bara tre törngubbar kvar att döda och bara två bars till nästa level.
Jag kanske ska spela en lite stund till. Den där killen borde ju ha gått nu... Åh, tänk när jag och Eken satt hela kvällar och bara spelade och drack energydrinks! Bara en månad till kanske....