God morgon, mina vänner, här är man uppe med tuppen. Vaknade då Eken åkte till jobbet och tänkte att eftersom jag gick upp vid den här tiden igår och fann det mycket njutbart (om man räknar bort den vidriga nervositeten d.v.s.) så ville jag uppleva detsamma idag. Visst, jag är ganska trött och risken är stor att jag somnar i soffan lite längre fram på dygnet men det löser vi då.
Så för övrigt? Jo, hade årets första gympa i söndags och nu börjar jag känna av det hela. Förvisso är det inte den värsta träningsvärk jag haft, men tillräckligt för att jag inte ska få för mig att göra några överdrivet akrobatiska övningar idag. Mitt i stridens hetta i söndags så såg jag och Sara på varandra med förtvivlade blickar och frågade oss själva varför vi genomled detta helvete, men så fort själva styrkan var över och vi kom i på stretchingen så sprack våra plågade munnar upp i försiktiga leenden och som hjärntvättade små areobicssoldater slöt vi ett avtal om att köpa kort för även den här terminen.
Föresten måste jag skicka en hyllning till Sara som satt i bilen och väntade under hela min timmeslånga intervju igår! Stackars sate, men hennes stöd uppskattades enormt, hade det inte varit för henne hade jag nog kräkt ner mig och legat avsvimmad på den där jävla parkeringen. Hurra för Sara!
 Nu ska jag sätta mig i soffan och köra igång grey´s anatomy-boxen. Men inte somna! Kanske bara vila ögonen lite...
På återseende.

En bild för två somrar sen då jag somnade trots att min vän Samantha var och hälsade på. Det hela utspelade sig strax efter att bilden togs, man kan se min påklistrade pigghet. Det bli så jobbigt sånt där, lite skämmigt. Och det har hänt fler gånger. Förlåt, Samantha.