Igår var Glädjepojken Sebastian här och levde rövare. Vi skulle dricka lite rusdryck och spela xbox var det tänkt, men det blev ingen xbox. Bara rusdryck. Mycket rusdryck. Och de senaste gångerna jag druckit har jag alltid tänkt att det här är nog så gott som sista gången nu. Det får räcka, sprit är ju inte alls bra för kroppen. Sen hör jag mig själv ropa "FULLAST VINNER", för det är ju ändå sista gången, sen blir det svart.
Kvällen var ändock mycket gemytlig, vi åt pizza (också sista gången) pratade, spelade lite kort och drack kopiösa mängder av vin, öl och diverse likörer. Eken gick och lade sig eftersom han skulle upp och jobba tidigt och då började hetsen. Drick mer, fan du har ju druckit mycket mindre än mig! väste Sebastian och fyllde mitt shotglas. Nej men vaddå, har jag väl inte. Sen känner jag att det börjar räcka nu. försvarade jag mig. Skärp dig, fortsatte Sebastian, det märks ju knappt på dig.
En timme senare kom pizzan och en grotesk mängd sprit upp igen. Och kvällen varade inte så mycket längre efter det. 
Så här dagen efter ångrar jag mig att jag drack så mycket, det var lääänge sen det spårade ur på detta viset, men ändå mår jag rätt bra. Både jag och Sebastian kände oss förvånadsvärt pigga och vi pratade glatt på om gårdagen och om min lilla incident. Helt plötsligt slog det oss varför vi mådde så bra, givetvis har vi ännu inte nyktrat till. Det kommer nog någon gång i eftermiddag så nu går jag här, tyngd av vemod, och väntar på att helvetet ska braka lös. Det kan ju också vara så att min lilla uppkastning igår har räddat mig, men det kan endast tiden utvisa.
Hur som helst vill jag bara berätta för er att jag lever och mår bra. Igår var det sista gången jag drack. På mycket länge i alla fall. Ett glas vin vid någon middag kan man ju ta. Kanske någon vinkväll med brudarna då och då. Åsså en liten jävel varje morgon för att vakna till!
Nu blire frukost.

Jag igår. Innan vomeringen.