Det ringde just på hemtelefonen.

- Ja, hallå ja.
- Ja hej, jag söker Ejbritt. (Osäker på stavningen där)
- HEHE EJBRITT?!
- Eh ja?
- Nej då är du helt fel ute!
- Ja då ber jag så hemskt mycket om ursäkt.
- Det var så lite så!
- Hej då.
- Hej!

Det finns så mycket som jag gjorde fel i det där samtalet. För det första så skrattade jag och upprepade namnet som det var det sjukaste jag hade hört, sen har jag kvar den attityden då jag förklarar att han ringt fel. Elakt av mig. Sen så säger jag att "det var så lite så" när jag ska säga att det inte var någon fara. Men det är ju lätt att vara efterklok. Ringer de igen och frågar efter Ejbritt ska jag säga att de kommit rätt. För jag är ju ej Britt. Jag är Sanna. HAHAHA. Nej, förlåt, det där var dåligt.