Ikväll sitter jag med spyor upp till gomseglet. Varför då, undrar ni. Jo, jag har nämligen mått lite smådåligt sen igårkväll, men det hela eskalerade idag då Eken tillslut lyckades tvinga mig att ringa och söka jobb på ett ställe som jag egetligen inte vet något som helst om. Ekens chef tippsade mig om det här stället kring jul och sen dess har Eken gått och malt hejdlöst om detta, och när vi idag googlade på företaget så fick vi upp en sida där de skrev att de just nu skulle nyanställa ca. 20 pers. Detta fick Eken att bli eld och lågor, två ord man också kan beskriva mitt magsår med.
Jag bearbetade situationen genom att sova bort den tid som var kvar innan Eken skulle åka till jobbet, sen slog jag numret med darriga små fingrar.
Det blev ett ganska märkligt samtal då jag stod för 100% av entusiasmen och jag fick en känsla av att mannen i fråga hellre fick armen avryckt av tibetanska dvärgar än att prata med mig, men nu ska jag iallafall dit med cv och jobbansökan imorgon. Mannen struntade ganska rejält i om jag kom in med cv:t eller om jag skickade in det, men då mina ansökningspapper är utav den kvalité att min treåriga(?) systerson lika gärna kunde ha skrivit dem föredrar jag att åtminstone lämna in den personligen. Kanske får jag träffa mannen jag pratade med igår och förhoppnignsvis har han lyckats ta sig ur måndagskoman och möter mig med öppen famn imorgon.
Egentligen borde jag inte vara så orolig inför situationen då jag redan sökt en jävla massa jobb, men märkligt nog vänjer man sig inte tillräckligt för att kunna ta en nekning med ro. Jag skulle dock vilja påstå att detta ökar mina chanser att bli anställd med ca. 300% i jämnförelse med tidigre, då detta är första jobbet jag söker där de faktiskt funderar på att anställa någon.
En annan sak som får mina magsyror att brusa som aldrig förr är att jag inte har så stor koll på vad de gör på det här stället. Att börja ett nytt jobb är obehagligt nog då man känner sig osäker på hur man ska bete sig och kanske inte vet hur just den kassaapparaten funkar, men att komma till ett ställe och inte ha en enda jävla aning om någonting överhuvudtaget  får mig att vilja skära upp min buk med Ekens nya kökskniv och sen, helt på måfå, börja slita ut diverse organ och slänga dem på omkring mig. Alternativt gömma dem på kluriga plater.
Nåväl, imorgon ska jag vakna med ett leende på läpparna och göra mig redo för att växa som person. Imorgon är jag en örn. Tack.

Imorgon får jag jobb.