I förra inlägget nämnde jag att jag är en örn, och nu vill jag utveckla det lite.
Såhärva, de senaste veckorna har jag kommit in i lite utan en svacka igen, allt är trist och tråkigt och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Är sugen på att börja plugga men vet inte till vad, vill träna men är lat, vill fota naturbilder men det är kallt o.s.v. Allt är emot mig helt enkelt. Men igår fick jag en slags knäpp, tänkte att det blir vad man gör det till och bestämde mig för att rycka upp mig. Jag ska bli positiv, pushig och stolt. Som en örn.
Jag rotade fram halsbandet som jag fick i 18års present av Eken, som det är en örn på, men som blivit lite bortglömd den sista tiden och satte på mig den. Imorgon då jävlar ska det hända grejer, tänkte jag innan jag slöt ögonen och somnade in för natten.
Imorse vaknade jag äckligt trött och jävlig. Hängde med Eken för att besikta bilen och var sunkig, trött och grinig hela tiden. På vägen dit sa jag att jag ville åka till sibylla och köpa chilicheeze och mozzarellasticks innan vi åkte hem, och när vi var klar med våra ärenden satt jag tyst för att se om Eken skulle minnas. Det gjorde han inte, och i mina ögon struntade han helt enkelt i mitt önskemål, och jag satt tyst och var arg hela vägen hem. Sen hände resten som jag skrev om i förra inlägget och min inre örn var så frånvarande som den någonsin kunde vara.
För att försöka ta mig igenom resten av dagen smärtfritt tog jag mig in i köket för att hämta en apelsin som jag tänkte äta framför ett avsnitt av Grattis världen, och på vägen in i tvrummet igen så ser jag nått litet malliknande flyga runt i hallen. Jaha, hur fan har den lyckats vakna nu, tänkte jag och gick sedan vidare utan att tänka på det hela särskillt mycket. Sen när jag suttit framför tvn ett tag och inte bara sett ett, utan två avsnitt så fick jag syn på den igen, nu svärmandes runt taklampan, förförd av ljuset.
Det där är jag, tänkte jag. Jag är ingen jävla örn, jag är en obeskrivligt liten mal. Jag fortsätte iaktta den och såg hur den euforiskt flaxade då den var i närheten av lampan men hur den liksom lugnade sig då den kom en bit från ljuset. Så höll den på, fram och tillbaka medans jag sjönk djupare och djupare in i en slags trans.
Om jag är malen, vad är då mitt ljus? Jag kanske bara är ute i mörkret nu med vad ska snart få mig att svärma så euforiskt? Vad är mitt kall i livet? Bör jag ge mig djupare in i min fotografering eller ska jag ta något helt annat? Judo? Eller ska jag helt enkelt sätta mig brevid en lampa och inte bry mig om något annat som en simpel mal? 
Efter de djupa tankarna började jag ströva vidare in på de mer vetenskapliga sakerna som varför de egentligen vill sitta så nära lampan. På dagen flyger de ju inte rätt upp i solen så varför ska de vurma så mycket kring ljuset på natten?
Jag vände mig tillbaka till tvn och när jag sen kom att tänka på malen igen var den borta. Kanske hade jag andats in den elller så sitter den på övansidan av lampan så jag inte kan se den längre.
Då slog det mig att ja vaffan, jag börjar väl som en mal då. Det är nog inte fy skam det heller. Just nu är jag en mal i mörker men strax kommer jag nog hitta en ljuskälla igen. Och malar lockar ju till sig fåglar, så strax kanske jag kan uppgradera mig till en gårsparv eller något, och det är ju en bit på vägen. Fan, innan ni vet ordet av det kanske jag är den där örnen. Eller ett lejon. Det vore också coolt.