Vilket vidrig morgon. VIDRIG. Jag låg och snoozade i en halvtimme, totalt oförmögen att ta mig upp. Det blev ju inte bättre av att jag drömde att jag förföljde världens hunkigaste kille på ICA innan klockan ringde, det kan jag ju säga. När jag lyckats klä mig och smetat på lite maskare så luffsade jag ut till bilen och sen minns jag nästan ingenting av resan hit, vilket är lite obehagligt. Extrem trötthet borde egentligen vara en godkänd anledning till att vara hemma.
Nåväl, undkom även promenaden runt kyrksjön idag. Ingen annan tycktes sugen på motionera idag heller och eftersom min trötthet fortfarande sitter i, samt att jag hade gympa igår och ska på yoga ikväll så känner jag inte att jag behöver tjata med mig någon heller. NÅGON MÅTTA FÅR DET JU VARA!

Ringde förresten en mekaniker idag som efter att jag presenterat mig sa att jag skulle vänta lite för det läckte olja. Jag förstod genast att den lilla saten troligen jävlades, men jag satt kvar i cirka två minuter innan jag la på. Irriterad gick jag igenom ytterligare några nummer på listan innan jag återkom till mannen. När han svarade skrek jag i luren att "Vilken tur att jag fick tag på dig igen, jag var rädd att du glömde mig och höll på att gå miste om ditt livs affär!" Sen följde ett långt samtal då han ifrågasatte hur vi kunde sätta ett pris på en föredetta gratistidning, förstod vi inte att vi skulle förlora läsare? Jag försvarade det hela mycket bra och skulle vilja påstå att mina argument vägde betydligt tyngre än hans, och även om han inte köpte tidningen utan bara drog ut på samtalet för att jag skulle förlora pengar på det, så måste jag ändå säga att jag i det stora hela ändå var vinnaren i det hela. Jag är ju bara en simpel praktikant som inte får ett skit för att sitta här, medan han kanske få jobba över idag för att hinna ikapp tiden han la ut på mig. HA! Den som hoppar i galen tunna faller oftast själv däri, o.s.v.

Nej, nu ska jag ta en kopp te och njuta av sista kvarten av lunchen. På återseende, mina små.