Det är ett litet mirakel att jag skriver nu, ty Eken gick upp vid fyra och struntade sen att ställa om väckarklockan, så hade jag inte vaknat av mig själv hade jag varit lurad.
Sitter nu och smuttar på min cappuccino med daimsmak som sannerligen är full av socker, men det skiter jag i för den är så oerhört god. Planen är att spraya mig lite med brun-utan-sol innan jag drar till praktiken, men gruvar mig lite då jag alltid lyckas få det ojämt och det luktar så jävla illa. What to do, what to do, liksom. Eller vad säger jag, jag vet vad jag kommer göra. Jag kommer spraya mig och sen sitta där fläcklig, ångerfull och lukta apa. Livet är hårt.
Dags att sätta fart. På återseende, mina små.