Gräsmattan vid vår lägenhet har nästan helt tinat fram och torkat upp, och i detta nu så ger det en smått psykist labil kvinna och plockar upp kvistar. Vårstädar om man så vill. Jag ser något mycket fint i detta.

Förövrig så var jag på en ruskigt rolig fest i lördags och känner viss press på att skriva om detta, men vet inte om jag är kvalificerad nog att återge kvällen med den glans den faktiskt hade. Ska jag vara ärlig tror jag inte att det finns någon som är kapabel till detta. Det var helt enkelt obeskrivligt fantastiskt underbart.
Jag ska försöka sammanställa någonslags recension av kvällen, eller kanske i alla fall nämna några av vad jag anser vara höjdpunkterna, men detta får vänta då jag ännu inte riktigt återhämtat mig.
Nu ska jag äta en apelsin och begrunda min excistens. På återseende.

En Jan Stenmark.