Jag har börjat med att baka igen, detta är något jag får upp ögonen för då och då, men som med det mesta dör intresset ut förr eller senare. För några dagar sen bakade jag iallafall kanelbullar, kladdmuffins och marshmallowsmuffins.
Idag ringde jag Eken för att prata lite och blev utskälld för både det ena och det andra - inte för att jag gjort något fel, utan för att han var grinig - så jag beslutade mig för att slänga ihop en liten sockerkaka innan han kom hem för att undvika total relationskatastrof. Ja, jag vet vad ni tänker, att jag måste vara den perfekta flickvännen. Ja, så är det nog.
Hur som haver har jag upptäckt vissa brister i mitt bakande. För det första är jag fruktansvärt tankspridd: En deceliter, två deceliter, tre dec... ska jag ha med den svarta eller gröna klänningen till turkiet, den gröna är ju mer casual men den svarta mer party... två dec.. nej men vaffan?!
För det andra har jag ingen finkänsla, står det sockra efter behag så är det lika bra att jag tömmer ut smeten direkt.
För det tredje är jag äckligt lättdistraherad. Då bakverken är i ugnen blir det lätt att jag sätter mig framför tvn eller datan och vipps har en timme passerat då muffinsarna kanske skulle ha varit inne i 10, 20 minuter. Detta med att jag aldrig, ALDRIG, tar tid då jag stoppar in grejerna i ugnen är ingen bra kombination.
Med denna sockerkaka tror jag iallafall att jag lyckades skapligt. Förvisso tog jag inte alls tid då jag stoppade den i ugnen, och jag kollade på tv då den var där inne så jag tappade totalt tidsuppfattningen, men den luktar inte bränt och är inte alldeles soggig i mitten. Så nu är det bara att vänta in dommaren.