Jag såg att Lisbeth och Jenny undrade hur det gick med arbetsförmedlingsbesöket, och det är väl egentligen inte så mycket att berätta. Arbetsförmedlaren synade mig uppifrån och ner, ställde några grundfrågor och knäade sedan för att kyssa min hand.
- Vi har inga jobb som är värdiga dig, Susanna! Vi hör av oss då kungen trillar av pinnen.
Det var väl ungefär så det gick till...

...

.....

.......

Okej, nej, inte riktigt så. Jag fick reda på att de fan inte skulle betala nått lastbilskort åt mig och fick det värdefulla tippset att söka så många jobb jag kunde. Roligare än så var det inte. ÄR NI NÖJDA NU?!