Jag trodde jag skulle få en sån där lång morgon igen och blogga så där äckligt mycket som jag gjorde i måndags. MEN ICKE! Ty eran Sanna har jobbat idag. Ramudden kom krypandes igen och bad om min assistans. Okej, de ringde och frågade och jag högg snabbt som attan. Så jag har stått i Bollnäs och flaggat utav bara helvete idag.
Det var mycket trevligt måste jag säga. Jag kände mig...hemma. Jag visste vad som skulle göras och gjorde det med glädje, samtidigt som jag passade på att njuta av det för det är mycket möjligt att detta var det sista vägjobbet för detta år. För alltid kanske, till och med! Så jag tog in allt- trafiken, avgaserna, doften av klistret och den varma asfalten, ljudet från välten. Det var en fröjd! Det var med stolthet jag bar upp mina varselkläder. Jag är en vägens väktare och kommer alltid att vara det innerst inne.
Fint va?