I tvrummet hänger nu tvätt på tork och jag har hämtat det sista ur torktummlaren. Eftersom vi hade så förbannat mycket tvätt den här gången så valde jag att bara tvätta svart och handdukar, resten skulle tas en annan gång, mycket snart. Så nu när jag var klar med tvätten så såg jag mig om efter en ny tid. Kvällar tycker vi om att tvätta för då kan man lämna tvätten över natten och sen hämta den på morgonen. Har man riktigt jävla tur så är det ingen som bokat morgonen efter och då behöver man inte hämta den förän klockan 10 dagen efter!
Så nu såg jag att onsdagkväll var ledig. Prima! sa jag lite halvhögt för mig själv och stoppade in "paxaren" som jag just nu kom på att jag ska kalla den lilla manicken man bokar tid med. Men sen ändrade jag mig. Jag mindes mig tillbaka till morgonen och till det speciella ljuset, som nu försvunnit då det blivit för ljust. Lugnet, teét och ljuset. Jag ville liksom tillbaka till det.
Onsdag morgon var också ledig. Hjärnan hade lurat mig igen. Den hade sållat bort rädslan som trots allt utgjorde 90% av mina morgonkänslor denna måndagsmorgon och istället fått mig att enbart lägga värde på myskänslan som lite lätt uträknat endast mättes upp till 10%. Lite som jag tror det är att föda barn, 99% smärta och helvete, 1% unge.
Jahapp, så satt paxaren fastlåst på 0700 onsdagmorgon. Bra Sanna. Klurigt av dig.