HAHAHAHA! Min mamma skjutsade mig till affären. På ett villkor. Att jag skulle köpa två liter lättmjölk åt henne för hon ville inte visa sig inne i affären för hon ansåg att hon såg skabbig ut idag.
Jag själv såg tio gånger så skabbig ut som henne, men nöden har ingen lag så jag begav mig in i affären.
Låt mig beskriva mig själv: Osminkad, ruffsigt hår, en luffarkeps, killens tisha, slitna jeans och ett par smutsiga, vita sneakers. Över detta en skinnjacka. Men vaddå?! Skulle jag svälta ihjäl eller?!
Jag letade runt i panik efter alla märkliga ingredienser jag behövde till kvällens middag och när jag kände mig någolunda klar ställde jag mig i kön till kassan. Jag ser då hur jag blir iakttagen av två äldre damer som står efter varandra i den andra kön, troligen är de hänförda av min fruktansvärda skabbighet. Jag tittar upp på dem lite frågande och tar ögonkontakt med dem båda då detta händer (snälla, försök se detta framför er, det är troligen ett sånt där "måste vara där-ögonblick" men det var ruskigt roligt för mig så känn med mig.)
Jag möter alltså två par dömande ögon och ser hur de fylls av skam över att ha blivit påkomna. Hastigt vänder de bort sina huvuden, menandes att nej jag har då inte tittat, och hittar då varandra. Den ena vände alltså huvudet bakåt mot tidningarna och den andra framåt mot kön. De stannar upp och stirrar på varandra i total förvirring under världens längsta två sekunder och säger sedan vilset Hej! till varandra för att sedan på nytt göra en hastig huvudvridning till grundpostionen och återgå till att köa. Det blev en mycket märklig stämning i deras lilla kö, och jag stod där full i fniss och försökte vända streckkoderna emot mig.
Förstod ni på ett ungefär?
När jag kom ut till mamma i bilen märkte jag dock att jag glömt köpa hennes mjölk och fick istället offra tetran jag köpt åt mig själv. Och nu sitter jag här. Tack.

(Denna bild vittnar inte om hur jag såg ut i affären, reds. anm.)