Den nya bilen och jag.

Idag så åkte jag och Eken till Ljusdal. Där köpte jag en present till min mor som fyller år imorgon, samt ett par snygga boots till mig själv, en svindyr pärm där jag ska börja samla recept, samt lite annat småplock. Alltså, jag köpte lite småplock, jag ska inte stoppa det i pärmen...ja ni förstår.
Saken är den att eftersom Eken fortfarande är sjuk, men ändå behövde hänga med upp till Ljusdal för att hämta ut en grej, så fick jag köra. Eftersom vi har en ny bil, och Eken är den av oss som kört den hittills så blev detta en lätt traumatisk upplevelse. Jag hatar nämligen att köra då Eken sitter bredvid, för jag känner på mig att han sitter och dömer varje liten manöver jag gör. Det är som att övningsköra igen med andra ord. Jag får panik och gör mitt bästa för att inte slira på kopplingen, men vill ändå få så mjuka växlingar och inbromsningar som möjligt. När man kör en bil som man aldrig kört förut så tenderar det hela att gå lite ryckigt. Då vi anlänt till Ljusdal så satt jag där alldeles svettig och bestämde mig för att jag hatade den nya bilen. Den var inte rolig alls.
Jag blev lite gladare efter shoppingen, men hatet mot bilen kvarstod. Eken körde den hem, trots febern.
Så här på kvällskröken, efter att vi tittat på änglar och demon (den var väl okej) så satte jag igång med middag som för kvällen fick bestå av stuvade makaroner och korv. Då jag just stuvat klart makaronerna inser jag att vi inte har någon ketchup. Satan i helvete! ICA skulle stänga om en kvart, och Eken hade tagit en liten whiskey för att lena sin svullna strupe, så det var helt enkelt jag som fick slänga mig i bilen för att inhandla det röda guldet. Det var på skakiga små tranben jag gick mot parkeringen, jag hatade ju den nya bilen. Tre djupa andetag och en nyckelomvridning senare så var jag påväg mot ICA, utan Eken vid min sida. OCH JAG ÄLSKAR DEN HÄR BILEN! Den kanske inte är lika snabb och kraftfull som den förra, men den är fräsch och bekväm att åka i. Vi liksom flöt fram. Det var himmelskt. Vi kommer nog att bli väldigt goda vänner, bilen och jag. Det känner jag på mig.


Kommentarer
Postat av: Stig.

Hur är det med er

2009-10-31 @ 03:24:37
Postat av: Sanna svarar Stig

Med oss är det prima, han är lite förkyld men på bättringsvägen! Hur är det med dig?

2009-10-31 @ 21:59:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0