Jag måste ju hela tiden planera min vecka varje söndag och tänka ut precis vad jag ska äta och ha på mig. Detta är förvisso inte så svårt då jag måndag till torsdag, ev. fredag, är tvingad till att bära varselkläder och min mat ofta består av en yoghurt och en frukt, kanske eventuellt en spartansk matlåda två av dagarna. Men. Det är ändå jobbigt att man måste ta dessa beslut på söndagen, och sen behöva följa dem slaviskt tills jag får komma hem på torsdag eller fredag. För skulle jag på tisdag komma fram till att: nej, idag vill jag inte ha jordgubbsyoghurt, jag vill ha broccolipaj, så kan jag ju inte ändra mig. Jag är dömd till att äta det jag tagit med mig, för det finns inte tid för mig att åka och handla och jag skulle inte heller hitta till en affär då jag har ärvt min mors obefintliga lokalsinne.
Jag tar med mig mina varselkläder, min kylväska och en bok. På onsdagkväll, om jag har lite energi kvar efter dagens arbetspass, kanske jag inte vill läsa en bok utan se en film istället, men det går inte. En bok är allt jag har med mig och är alltså allt jag kan underhålla mig med.

Men nu är det ju inte bara jag som lider av detta dilemma, utan Eken ska ju till Norge på motorcykelsemester nästa vecka. Han blir borta i en vecka och har sina blygsamma små motorcykelväskor att packa i. För cirka tre månader sen bokades denna tripp och detta gjorde Eken lite hispig. Han har ju nyss tagit sitt kort och aldrig varit på en sån resa förut, vad skulle han ta med sig? Som tur var fick han en lista på nödvändiga prylar av en mer rutinerad knutte, och denna har han följt slaviskt.
Jag tar cirka två timmar på mig att packa inför min arbetsvecka. I tre månader då jag frågat Eken vad vi ska göra ikväll/imorgon/i helgen så har jag fått svaret att han ska packa. Är han lat och skjuter upp det, undrar ni. Nej, han packar, han vrider och vänder på grejer, läser listan, kryssar över, bockar av och fyller på. Varje gång vi handlar så försvinner han iväg bland hyllorna för att se om han kan hitta något mer att bocka av.
Nu är det dock bara en vecka kvar innan han ger sig iväg så nu är det verkligen panik, han går runt och ojar sig, tar sig för pannan och lyfter i och ur grejer ur motorcykelväskorna som legat uppslagna på tvrumsgolvet i vad som känns som en evighet. Jag hatar de där väskorna för de ligger och hånar mig eftersom de vet att jag inte får flytta dem. Eken skulle nämligen bli galen om jag gjorde detta, han packar ju.

Jag fylldes tidigare idag av en liten upprymdhet då jag kom på att han faktiskt åker nästa vecka och att jag då inte behöver svära över att de ligger där och förstör harmonin i rummet. De kommer vara ur vägen och ett minne blott! Min lycka försvann dock snabbt då jag insåg att jag kommer jobba den veckan han är borta med dem och när jag kommer hem kommer han hem, bär in sina väskor, ställer ifrån sig dem i tvrummet och sliter ut alla grejer på golvet.
Jag kommer få tjata så fruktansvärt på att han ska plocka undan sina saker och sen kommer jag be honom bära ner de klumpiga väskorna i förrådet, något han kommer vägra för han kanske vill ta en till tur någon gång i sommar och då vill han ju inte behöva gå ner i förrådet och gräva. De kommer alltså stå där och reta mig tills snön börjar falla, då kanske de får flyttas ner i förrådet.
Jag hatar de där jävla väskorna.