I lördags begav sig jag och Samantha mycket lätta i sinnet till stranden. Solen sken och det var helt enkelt ett underbart väder. Vi låg på bryggan och diskuterade saker som låg oss varmt om hjärtat. Skratten var många och bekymmrena få.
Samantha hade även tidigare den dagen inhandlat en Beach-Amigo, detta är en fläkt och vattenspruta i ett. Eftersom den inhandlats på dollarstore för en tia så höjdes inte så många ögonbryn då fläkthuvudet föll av, men Samantha var fortfarande nöjd då hon hävdade att det var den bästa vattensprutan hon någonsin skådat.
Hon använde den flitigt på både mig och henne, på gott och ont, ty detta gjorde att vi blev naivt ovetande om solens egentliga hetta.
Vi tog även två dopp i älven (vilket är mycket bra för en badkruka som mig) då det blev lite för varmt.
Fem timmar rann förbi utan att vi ens märkte det och dessa spenderades enbart på mage för min del och enbart på rygg för Samanthas del. Nej, vi låg inte på varandra, utan jämnsides, om någon började undra.
Oj, nu kanske vi brännt oss lite, konstaterade vi då vi plockade ihop våra grejer för att bege oss hemmåt. Men det gör inget för det har varit den bästa dagen på sommaren och vi kommer aldrig glömma den! sa vi till varandra, vi blåögda och barbenta flickor.
Nej, vi kommer aldrig att glömma den. Den soliga lördagen i juni kommer alltid bli ihågkommen som DEN DAGEN VI BRÄNNDE OSS SÅ IN I HELVETE! Tack vare Beach-Amigon som lurade oss alla.

Vi var bjuden på kalas den kvällen hos min syster. Hennes man och ett av deras barn fyllde år och detta skulle firas med smörgåstårta. Efter kalaset hade vi planerat in ett litet dopp i Samanthas pool, samt lite grillning.
Allt eftersom timmarna gick den lördagskvällen så brännde det mer och mer. Att sitta ner för att avnjuta smörgåstårtan var nog en av mitt livs svåraste prövningar. Folket runt omkring mig pratade och skrattade, men jag satt där med ett plågat ansiktisuttryck och tänkte: Varje sommar, samma jävla sak. Varför lär jag mig aldrig! Det tar inte så mycket på mig, nej just. Aldrig mer. A L D R I G  M E R.
Då jag tryckt i mig tårtbiten var jag galen, jag kunde inte längre sitta ner, och allt jag kunde tänka på var att hoppa ner i Samanthas pool och svalka mina svidande ben. Men då vankades det efterrätt. Vi behöver inte det, hävdade jag, men Eken var mycket sugen på en kopp kaffe samt en jordgubbstårtbit. Efter att i stort sett tryckt ner jordgubbstårtan i halsen på Eken så slängde vi oss i bilen och begav oss mot Samantha. Vi möttes i dörren av en lika lidande Phänite, sen blev jag sälflickan som spenderade dryga 80% av kvällen i poolen.
Så vad lärde jag mig av detta? Tydligen inte så mycket eftersom jag låg på stranden dagen efter igen, dock mycket noga insmörjd i solskyddsfaktor och endast i två timmar denna gång. Men nästa år, då ska jag minnas detta. Jag skriver en liten post-it redan nu. Solen tar även på mig.

Eftersom nakenbilder röstades bort i förra inlägget så har jag klippt bort de provocerande bitarna. I den lilla cirkeln i vänstra hören ser ni kontrasten mellan den skyddade huden bakom bikinitrosan och den inte så hemskt mycket skyddade huden. Jag kan även upplysa er om att mina knäveck nog aldrig kommer bli vad de varit igen.  Så, mina vänner, skydda er. Solen är inte er vän.