Vaknade av ett sms klockan tio över sju imorse. Det var från chefen:

God morgon, vi saknar dig.

Jag blev alldeles perplex, vad i helvete menar han med detta? Sitter de i fikarummet och fnissar nu, ska vi jävlas med Sanna lite? Ska jag svara att jag saknar dem också? Det är två timmar innan jag ska börja för satan! Eller?
Jag springer ut till min handväska och sliter upp plånboken, där har jag nämligen antecknat veckans arbetstider. 0900-1700. Mycket riktigt.
Svarar artigt godmorgon och skriver lite tvekande att det var väl klockan nio jag skulle börja. Jag genomlider de två längste minutrarna i mitt liv i väntan på svaret. Sen kommer det: Jaha, jag trodde det var 0700-1600, men det går också bra. Ses då.
Jag pustar ut lite och kollar på klockan. Tre kvart kvar tills jag tänkte gå upp egentligen. Lägger mig till rätta och sluter ögonen. Det rycker lite i ögonlocken. Jag öppnar ögonen och låter dem löpa över sovrummet. Nej, sova var det ja! Sluter ögonen fort igen. Vänder och vrider mig. Nej, jag kommer inte kunna somna. Helvete.
Nu har jag avnjutit en liten frukost och sitter med en kopp te ihopp om att vakna till liv. Om cirka en halvtimme bör min syster, som har samma arbetstider som mig idag, komma och hämta upp mig.
Inte den bästa starten på dagen, men det kanske tar sig, vad vet jag.