Jag skulle nog vilja påstå att jag är svensk mästare på att tycka synd om mig själv. Idag har jag bara rest mig från soffan för att hämta kaviarmackor, annars har det bara varit soffan för min del. Mest så har jag sovit, men ibland har jag blivit väckt av ett och annat magknip och kollat lite på tv, samt slängt lystna blickar efter godisskålen, tills jag åter somnat.
Buksmärtorna får mig att bli totalt deprimerad för att det just är så synd om mig, ingen människa är värd detta lidande, men varför just jag?! Åh, grymma öde!  *hyttar med lillnäven*

Ringde till mamma för att få en diagnos och det står mellan bildtarmsinflammation, gallstenar och tarmvred. Kanske lite cancer också. Hur som helst har jag nog inte mer än en vecka kvar. Behöver jag nämna att jag tyckte lite mer synd om mig själv när jag la på luren?
Ringde upp Eken och berättade att jag kanske svalt en benbit sen vi grillade igårkväll och att jag nog skurit upp hela mitt innanmäte, så allt mitt maginnehåll läckt ut i bukhålan och snart kommer jag att dö.
- Usch, säg inte så. Jag måste jobba på lite här jag nu, vi ses när jag kommer hem. Puss hej. *klick*
Jaha. DET ÄR SÅ SYND OM MIG!