Igår så spenderades ännu en dag med Phänite på stranden. Återigen låg vi utslagna på bryggan och njöt av solens strålar då någon spaterar ut på den och börjar känna på pinnarna som håller fast bryggan.
-Hej! sa vi så artigt vi kunde.
Han hälsade tillbaka och sa att han skulle se om de satt fast ordentligt.
-Jaha, så det är ni som har satt fast den lite bättre? frågade Samantha med sin ljuvaste stämma.
-Ja, det är vår brygga. svarade han kallt.
-Den är sannerligen oslagbar! sa Samantha till honom med tindrande ögon, varpå han svarade...
-Ja, ni behöver ju inte ockupera den allt för mycket, så man kanske får ligga på den lite själv också.
Jag och Samantha blev stumma och såg på honom då han klättrade upp för stegen och försvann på land. Vi plockade skamset ihop våra saker, ty det hade nämligen börjat regna lite också, och gick hem. I flera timmar efteråt svor vi över mannens otrevlighet. Hur skulle vi kunna veta att det var en privat brygga?! Sätt upp en skylt då för i helvete!
Planerna för att förstöra bryggan vid nattetid började snurra i våra huvuden och vi hade nog både en plan a, b, och m innan vi började sansa oss något. Vart skulle vi nu sola? Vart skulle vi kunna prata problem och rensa våra förvirrade små tonårssinnen nu? Skulle våran byst för alltid bli tvungen att svettas i en bikiniöverdel?
Åh, vår sorg var gränslös, likt efter bortgången av en nära familjemedlem. Vi älskade ju bryggan, för i helvete!
Vi släppte tanken helt för en stund, ty sorgen tärde på oss något så oerhört, och roade oss på Samanthas uteplats där både pool och soldäck finns.
Då vi åter tog tag i problemet hade vi vuxit som människor. Vi kom överens om att återvända till bryggan och använda den till sol och bad, men så fort de äldre paret närmade sig skulle vi med de bredaste leenden ropa...
-Åh, hejsan! Vill ni ha bryggan nu? Vi flyttar självklart på oss om ni vill!
Åhhåhå, så stort av oss! Alldeles strax nu så ska vi ge oss iväg och återinta vår sommarplats och njuta allt vad vi kan! Kanske möter vi den bittra gamla gubben och kan sätta vår plan i verket. Det vore vackert. Nu har jag skrivit klart, så nu kan ni ge er ut och njuta av sommaren, ty det ska jag göra. Tack.