Jag känner mig som en dålig mamma för er. Först går jag och vyssar er och matar er med sötsaker, sen helt plötsligt tappar jag er i golvet och går ut och knarkar med "the flavor of the month".
Där ligger ni och tänker att snart kommer hon nog. Hon brukar ju komma tillbaka. Tiden går och ni börjar tappa hoppet. En efter en ger ni upp, en efter en dör ni ut.
Men så kommer jag in genom dörren och lyfter upp er på höften som om jag aldrig varit borta, kysser er i pannan och lovar att aldrig någonsin lämna er. Nej, den här gången stannar hon nog, tänker ni, även om ni ändå känner en liten oro.
Kanske vore det bäst att avsluta lidandet för er. En trasa kloroform och ett persiennsnöre så oron skulle vara borta. Ni plågas ju ändå bara. Men nej, jag skulle bara börja om. Vissa skulle kalla mig en dålig människa, men bär vi inte alla på små defekter?
Den här gången är mamma här för att stanna på riktigt!