Imorse när jag gick till bussen fylldes jag av en gemytlig känsla. Det var 6 grader ute och behagligt. Jag lyssnade på musik och gick med lätta steg den korta sträckan till hållplatsen utan att frysa!
Som jag nämnt tidigare så finns det två saker jag hatar mest av allt.
Ni kan fortsätta tramsa med att krig och orättivisor är det värsta som finns, men det som verkligen får mig förbannad är att frysa och ha ont! Det är de två jävligaste sakerna jag vet.
Hur som helst så njöt jag av att slippa frysa denna morgon. Jag var glad, såg fram emot dagen.
En ny vecka och nya möjligheter tänkte jag för mig själv och ett leende spred sig över mitt ansikte.
Jag har slitit hela dagen med programmering och för en gångs skull gick det inte allt för dåligt denna dag, och detta fyllde på min gott humör-stapel ytterligare.
Inne i datasalen var samtliga persienner nerdragna och jag frågade min kära väninna Sara om hur vädret var utanför. Det var skymmning och blåste lite sa hon. Gott så!
Jag packade ihop mina böcker, letade upp busskortet och travade ut ur byggnaden.
Den storm jag möttes av var inte av denna värld.
Nummer tre på min hatlista är att gå i motvind- jag kvävs. Jag har försökt få andra att hålla med mig om hur jobbigt det är och att man faktiskt inte kan andas då det blåser mot en, men har bara blivit utskrattad.
Är det bara jag som lider av detta?!?!
Och inte nog med att jag höll på att dö av syrebrist, så var det ju glashalt ute också. Vaktmästaren hade gjort ett halvhjärtat försök med att grusa gården, men det hjälpte inte ett skit!
Likt en gammal kärring stapplade jag fram över gården med hjärtat i halsgropen. Rädslan för att ramla är alltid lika stor, dels för smärtan som utlovas, men också för skammen. Benen far undan, man inser att man kommer få ont, man tror att man ska dö, så vad gör man? Man skriker för allt vad man är värd, drar åt sig mer uppmärksamhet och ökar på skammen ytterligare några snäpp.
Sen försöker man gå därifrån och låtsas som att inget har hänt, men de har sett, och du vet att de har sett.
Dock klarade jag mig från detta missöde, nog för att jag troligen såg jävligt töntig ut där jag sakta kände mig för över isen, men jag klarade mig från att rammla.

På bussen trycker jag åter in hörlurarna i öronen och slappnar av- Snart är jag hemma.
Jag sneglar åt sidan och upptäcker att tjejen i sätet på andra sidan gången har säkerhetsbälte på sig, och jag får en snabb impuls av att själv ta på mig det, men då det känns som en för stor kraftanstränings avstår jag.
Bussen börjar rulla och tio minuter behaglig bussfärd följer, tills den svänger ner på en liten väg där jag var nära att köra i diket i början av denna vinter.
Helvete, tänker jag, det är ju ännu halare nu än då!
Jag sneglar åter på tjejen som har bälte på sig, borde jag också? Nej nu är det försent, det skulle verka konstigt om jag kränger på mig det nu, snacka om att avslöja att man är skakis!



För några år sedan då min livsginsta inte var närvarande så hade jag inte brytt mig, men nu tycks den ha vaknat till liv.
Jävlar om den åker ut för branten! tänker jag och känner hur jag greppar tag allt hårdare om armstödet.
En stark känsla av olust maler i magen på mig.
Nu är du allt bra nöjd va, brudjävel! tänker jag om tjejen som sitter säkert med sitt jävla bälte.
Isen glänser hotfullt på vägen då jag tittar ut genom fönstret. Glimmar likt leendet på man du möter i en gränd i mexico, som kommer ta alla dina pengar och sen knivhugga dig, bara för kul.
Vägen känns längre än någonsin och busschaffören gasar på som aldrig förr. Men är du dum i huvudet?! vill jag skrika. Du kör ju som en jävla blådåre!
Hjärtat pickar pickar på, likt en skogsmus och jag tänker att nu dör jag, nu dör jag, nu jävlar dör jag.
Så svänger bussen upp på den stora, säkra vägen igen. Jag börjar andas normalt igen, slappnar av och släpper armstödet. Hånler lite åt tjejen med bältet, fy fan va onödigt att hon krånglade på sig det där. Chicken.
Snart är jag hemma och ska hoppa av. Än en gång har jag lurat döden.
Börjar fingra på mp3:n, medan jag hör att bussen saktar in och det är dags att kliva av.
Vilken låt passar bäst om man ska halka och slå ihjäl sig? frågar jag mig själv och ger mig åter ut i blåsten, med livet som insats.

Du har troligen inte orkat läsa detta, men jag frågar ändå: Hur har din dag varit?