Jag jobbade på hotellet idag.
Ett sällskap hade beställt två vuxenhamburgare och två barnhamburgare.
Jag går först ut med barnhamburgarna eftersom det känns mest logiskt, ungarna kanske blir griniga annars och vuxna har ju mer överseende o.s.v. Men nog om detta.
Barnhamburgarna togs emot av en flicka i sjuårsåldern och en pojke i fjortonårsåldern. Gott så.
Mor och far inväntade de stora hamburgarna.
Jag gick och hämtade dem och när jag kommer ut ser jag att kvinnan i sällskapet redan har en barnhamburgare framför sig. Detta gör att jag blir en smula ställd och stannar upp.
Min mun formar ett oförstående "O" och mina ögon blir tomma medan min hjärna jobbar för fullt för att få ihop det hela. Hur har detta gått till? Har hon hämtat en egen hamburgare? Hade hon rent av med sig den från början? Vem ska få hamburgaren jag har i handen? Ska jag äta den själv?
Detta är frågor som poppar upp, men min hjärna förblir okapabel till att svara på detta och jag börjar känna mig mer och mer förtvivlad där jag står i mitt fläckiga förkläde med en vuxenhamburgare i vardera hand.  
Då den första salta tåren är på väg att lämna min ögonvrå, så tittar kvinnan upp på mig med en mild blick.
"Åh, den ska till honom" hon pekar på den fjortonåriga sonen som fick barnhamburgaren från början. "Vi böt."
Klick. Det där kunde ha varit ljudet av min hjärna som fick svaret på alla frågor som tidigare uppkom, men det var det inte. Det var ljudet av min hjärna som gick in i felsäkert läge. Böt?
Javisst, vi har alla olika bakgrunder och dialekter, detta måste man respektera...
Nej, jag köper inte det. Min väg är den enda rätta vägen. Bytte, okej? BYTTE.
Du, kvinnan från hufudstaden, bytte hamburgare med din finniga och hormonstinna tonårs-son.
 Munnen som tidigare bildade ett "O" blir istället nu sammanbiten. En liten flisa går ur min mjölktand som ännu sitter kvar i underkäken. Mina ögon är inte längre tomma, utan fyllda av vrede.
"Jasså, hehe, Varsågod!" säger jag med rösten självande av irritation.
Detta förstörde hela min dag. Jag går fortfarande och retar upp mig över detta. Ibland glömmer jag det, och poff! så kommer det tillbaka som ett slag i magen.
Så nu går vi igenom detta tillsammans:

Böt - Fel.
Bytte - Rätt.

Och försök inte ens komma med bytade. That's totally fucked up.
Så, jag hoppas att vi alla lärt oss något idag.
Tack för mig.