Jag och Eken tvättade igår, vilket var behövligt eftersom halva vårt badrum var fyllt av smutstvätt.
Då hela dagen var ledig idag så bokade vi även morgonpasset så kläderna kunde hänga och torka över natten, gott så. Detta innebar dock att jag måste gå till tvättstugan själv nu på morgonen och hämta kläderna eftersom Eken jobbar, och naturligtvis började fantasierna snurra runt i mitt huvud.
För tvättstugan är ju det ultimata stället att bli mördad på, det är lite mörkt och vått där nere och alltid någon lampa som liksom blinkar så där kusligt frenetiskt. Det finns också flera ställen där någon kan stå och gömma sig med en yxa eller en strypsnara och slänga sig över en så fort man vänder ryggen till.
Och nu på senaste tiden har jag börjat få för mig att någon ska ha hängt sig då jag öppnar dörren till torkrummet. Att någon ska hänga där med rödspruckna ögon och dingla. Skulle jag skrika? Få men för livet? Gå därifrån och låtsas som ingenting? Förhoppningsvis får vi aldrig veta hur jag skulle reagera.
Hur som helst så smög jag mig dit imorse och började vika tvätten med viss panik molandes i bröstet. Pratade med Eken i telefonen för att lugna mitt sinne något, även om det inte skulle hjälpa så mycket om någon faktiskt skulle vilja mörda mig, för han skulle ju aldrig hinna dit... Möjligtvis om det är ett riktigt psycho som vill tortera mig långsamt och dra ut på det förstås. Men troligen skulle han ha ihjäl mig på knappa två minuter och sen sno min mobil på det.
(Ja, det är fruktansvärt jobbigt att vara jag och tänka så här mycket!!!)
Jag stod iallafall där och vek och tänkte åter på det där om att ingen skulle märka något heller, för i tvättstugan kan ingen höra mig skrika... Men om man tänker efter så finns det få ställen som är så lyhörda som tvättstugor! Varenda jävel skulle troligen höra mig skrika. Detta fick jag erfara idag då en städerska höll på att skura trapporna och ibland smällde in moppen i väggen med våldsamkraft, och pga lyhördheten lät det som att kvinnan (ja, kalla mig gammalmodig men jag antar att det var en kvinna) stod alldeles bredvid mig och ondsint smällde med sig mopp. Detta ledde till att jag troligen genomled sisodär 27 små hjärtattacker och 3 hjärnblödningar där jag stod och vek ihop kalsonger och tröjor med döden flåsandes i nacken. 
Men det som inte dödar en gör en starkare som man brukar säga, jag stötte inte på nån blodtörstig mördare, och nu är jag iallafall tillbaka i lägenheten och är still alive and kicking så att säga...

Nu ska jag sätta i mig något att äta sen bär det av till el pluggo. På återseende.