Fick ett presentkort hos frisören av Eken, och idag tog jag mod till mig för att ringa och boka tid. Imorgon klockan 1000.
Så    jävla   snart.
Jag har kanin puls och handsvett nu! Jag har egentligen ingen aning om hur jag vill ha håret, allt jag vet är att jag vill ha förändring, men jag måste ju kunna ge frisörskan lite ledning!
Åh, magsåret växer sig allt större och jag har svårt att svälja.
Jag har enda sen jag var mycket liten diagnostiserats med syndromet beslutsångest. Svår sådan. Ska jag, ska jag inte? Blå eller grön? Sött eller surt? Ständigt dessa beslut som är omöjliga att fatta. Jag vet inte hur jag vill ha mitt hår?!
Till saken hör den att jag aldrig ens klippt mig hos en "riktig" frisör. Vi har alltid kännt någon som gått som lärling eller varit allmänt duktig ändå på att göra lite standard-frisyrer. Att gå till salong är helt nytt för mig, jag vet ju knappt hur jag ska bete mig! Tänk om jag skämmer ut mig och blir portad för all evighet? Att hon blir så less på mig att hon rakar av mig allt hår? Det finns tusen sätt imorgon kan gå åt helvete. I mitt huvud.
Och sen har vi ju mitt standardproblem- så fort jag gör en lite mer drastisk förändring med mitt hår så gråter jag.
Ja, fjolligt jag vet, men det kan inte hjälpas.
Förra gången jag klippte lugg fans inga gränser på hur miserabel jag var, jag hulkade och grät hejdlöst under täcket, medan Eken desperat försökte trösta mig och berätta hur fin jag var. Men jag visst ju själv hur jag såg ut, och inte fan var jag läcker!!! Men, ge det en dag eller två så är jag skitnöjd helt plöstligt.
Så nu gäller det bara att kunna hålla tårarna borta tills jag kommit ut ur salongen och in i bilen, det blir mitt main goal imorgon.
Fan, jag kan knappt skriva för jag darrar så fruktansvärt. Måste dricka vatten. Hej så länge...