Jag hör hur brevbäraren börjar rassla med brevinkastet. Han liksom försöker mosa in något. Jag drar slutsatsen att det är mina kort från fujidirekt som har kommit. Han pressar och pressar, tar ut den och försöker igen.
Ska jag öppna dörren och ta emot paketet i handen så han slipper stå där och klura? Nej, jag låter honom jobba. Spännande att se hur han löser det här, tänker jag för mig själv och fnissar lite tyst.
Han tar ut paketet och skickar in breven och reklamen istället. Kommer han ringa på? Nej han börjar åter fummla och försöka pressa ner korten.
Jag står spännt och kollar på brevinkastet som ser ut att ha fått liv och kippar efter luft likt en fisk på torra land, allt intesivare i takt med att brevbärarens tålamod tryter.
Tillslut tycks han ge upp, brevinkastet förblir ståendes på glänt och jag hör en frustrerad suck utifrån trapphuset och sen små joggande steg upp för trappan.
Jag väntar några sekunder sen öppnar jag dörren och upp ur brevinkastet sticker ett grönt litet paket upp, alldeles som om brevbäraren tänkte: Nä nu jävlar, det får bära eller brista. Ja, så tänkte han säkert. Och det gick ju väl alltsammans. Han kanske ligger efter 3 minuter i tidschemat men jag har iallafall fått mitt paket. Gott så.
Jag ler lite smått när jag tittar på paketet som ligger här bredvid mig, och skänker en tanke åt brevbäraren.
Tack kära brevbärare för att du levererade mitt paket. Må du få en bra dag.