Jag brukar springa runt i lägenheten med magen maximalt utspänd och skrika EL PREGNANTÉ varje gång jag får ögonkontakt med Eken. Detta tycker jag är fruktansvärt roligt, men Eken verkar inte dela min passion för denna lilla lek.
Hur som haver så har jag märkt att jag inte behöver spänna ut magen lika mycket på sista tiden för att bli El Pregnanté. Jag är numer el Pregnanté mer eller mindre på heltid.
"Tänkt om jag är graivd?" sa jag till Eken här om kvällen. "Kolla, jag ser ut så här!" sa jag och blottade min buk för min sambo. Jag har aldrig sett honom betrakta något så länge under tystnad förutom dataskärmen. Något dog i honom, detta var tydligt. Tillslut fnissade vi båda lite besvärat och sa: "Nej, det är ju näst intill omöjligt" varpå en mycket, mycket obekväm tystnad följde och jag gjorde min bästa för att dra in magen.

Hur som helst snubblade jag över en blogg imorse, skriven av en tjej som just är gravid. Hon har hela grejen, magbilder för varje vecka en countdown till förlossningen osv. Jag läste igenom diverse inlägg och slogs av att jag blev rätt äcklad över saker som kanske inte alls var så äckligt men kändes så eftersom hon framställde det som så gulligt.
Jag tror de flesta blivande mödrar är så att de fascineras av allt och upplever mirakel efter mirakel.

Du har ett foster i dig och den äter av dig!!! Förstår du?! Och du njuter av det?! Tycker det är gulligt?  Det är en parasit, den nyttjar dig!!!

De hade köpt en manick som hette nått i stil med angelsound som gjorde att man kunde lyssna på bäbisens hjärtslag hemma. Hon hade lagt ut ett ljudklipp av detta på bloggen och av någon anledning så bestämde jag mig för att lyssna. Man fick höra ett mycket snabbt dunkade hjärta, ljudet av ett litet liv inne i sin moders mage. Jag rös i hela kroppen och var millimeter från att börja hulka. Där ligger den och frodas och liksom väntar. Förutom hjärslag tyckte jag mig även kunna urskilja andra ljud som en kladdig moderkaka, fostervatten och annat snusk, och det är INTE sött.  

Hon hade även en bild på när hon låg ner och drog in magen så man verkligen kunde se vart livmoder låg med hennes lilla bäbis i, och snacka om att få alien vibbar! "RES DIG UPP, DEN KAN TA SIG UT MYCKET LÄTTARE NU!" ville jag skrika, och såg framför mig hur magen helt plötsligt sprättas upp och något blodigt med huggtänder kommer ut, redo att utrota jordens befolkning. För jag tror faktiskt att det är deras mål fram tills att de bli runt 10års åldern. De är fullständigt själviska och ondsinta, tänker aldrig i två steg, bara på vad de vill just då.
Jag har svårt för barn, och ju mer jag beskriver dem så inser jag varför.
Vi är nog kanske för lika, av samma skrot och korn så att säga...
Så nej, jag är nog helt enkelt inte mommy-material ännu.

Missförstå inte detta inlägg och tro att detta är jag som uttrycker mitt hat mot bäbisar och gravida människor, så är det inte alls. Jag förstår naturligtvis att det är mig det är fel på, och jag ville dela med mig om hur konstig jag är så att ni kan ogilla mig på samma sätt. För att jämna ut det hela lite skulle man kunna säga, det är nog det jag vill uppnå- jämnvikt.