Innan jag gick och la mig bestämde jag mig för att göra 100 situps... Dessa blev fördelade över sisodär en timme men de blev gjorda. Och gymmet tycks ha fungerat. Mina axlar, min rygg och min mage ömmar något så fruktansvärt, och kommer väl vara ännu värre imorgon kan jag tänka. För så är det ju med träningsvärk- andra dagen så går man runt och ojar sig och gnäller om att man har så obeskrivligt ont att det inte är sant, men på tredje dagen så kan man knappt röra sig. Och då är det lite svårt att gnälla om det eftersom man inte direkt har ett vokabulär som kan toppa gårdagens gnäll, så man förbli tyst och gråter över den fruktansvärda smärtan, samtidigt som man tycker så synd om sig själv som bara en nyligen HIV-smittad människa annars har rätt till.
Jag ska jobba idag också, trots denna smärta. Tyck synd om mig.
På gymmet imorgon så får jag nog nöja mig med att träna benen skulle jag tro. Ja, så får  det bli.
Tack för ordet.